Leisuretime is mindtime

Och tiden bara går.
Plötsligt är semestern och ledigheten här.
Den som varit så inväntad.
Så åtråvärd och efterlängtad.

Det är dubbla känslor.
Dels vetskapen om att ett antal av väldigt många måsten inte existerar i denna semestertid. Lite lagom lagom rebelliskt gör-vad-jag-vibbar som tillåts ta över medvetandet för en stund.
Men dels också en viss stress inför faktumet att man vill få ut så mycket av det hela som möjligt. Och framför allt;att ge barnen en fin semester.

Även om förnuftet säger att man inte alls ska hänga upp sig mycket på det, bända ut och in på sin ekonomi, pussla så att svetten lacka för att hitta den perfekta lösningen, så vill man göra det bra, fint och det skönaste semestern ever.

Ok, trots det så är det en härlig tid just nu.
Och frågan är om inte de absolut bästa tiden är dessa dagar omedelbart före.
Rent tekniskt börjar ju inte semestern förrän i morgon måndag.
Plötsligt blev också söndagen betydligt mer attraktiv och trivsam.

Utanför mitt köksfönster drar molnen upp över horisonten och låter ana en förestående vägg av regn denna söndag.
Det bästa är att det inte känns som en omedelbar katastrof.
Det finns ju fler dagar att ta av.

De regellösa.
De softa.
Dagarna med inga plikter.

Om jag bara får ihop allt ovan dårå.