Den nya utsikten från det nya kontorsfönstret i det nya kontorshuset är för tillfället som att titta ut på en gammal husfasad från ett gammalt bortglömt kvarter i forna DDR.
För tillfället?
Vem skojar jag med?
Det är ju så här det ska se ut nu och framöver från mitt fönster.
En inbyggd gård som ska bestå av kullersten och enstaka buskar.
Allt man ser är nyvit betong och en jäkla massa kontorsfönster.
Plus en elektrisk markis som tycks bestämma utifrån helt galna grunder när det är dags att komma ned framför fönstren.
Trots att det ska var splitter nytt känns utsikten gammal och gisten.
Tungsint och svårmodig.
Det forna östblocket försvann aldrig, det tog en paus och återuppstod i form att ett kontorskomplex i Sverige 2011.
Jag sa att jag var klar här va?
Ja, det är kanske dags att byta utsikt?