and together they created futuristic shapes of all that lays ahead

Lördag i Småland.
Solen tjafsar med molnen på himlen, vem ska bestämma?
Placerad framför den enorma (nåja) roterande sågklingan.
De bara händerna värker, är fulla med kåda och stickor.
En trädstam kommer frammatad och jag kapar den rätt snyggt i en rörelse, nästan lite glatt förvånad.
Händerna läskigt nära klingan men trots det känner jag ett lugn när rytmen börjar hittas.
Dock inte utan att hela tiden frukta det vasstandade mekaniska odjurets käft.

Bredvid mig står den Vackra och matar på de träd vilka vi samlat ihop och kvistat av bara helgen innan.
Vi kör ett teamwork, en samstämmig stund, ett enhetligt jobb där vi tycks bli ett och faller in en behaglig rytm.
Som att älska tillsammans på en perfekt våglängd, tänker jag där jag står och känner mig lite macho mitt i oljudet.
Jag tror nog min vackra partner anar mitt machotänk och smygler lite åt mig då och då.

Senare på kvällen firar vi segern över trädstammarna med rött vin och kött på en grill som plötsligt måste räddas undan ett skyfall från en blåsvart kvällshimmel.
Sånger på tv, tröttheten som smyger sig på.
Känslan av att lägga sin trötta kropp intill hennes varma och lena skapelse.

Söndag kommer rullande med ett regn.
Vi känner tillåtelse att vara lite behagligt slöa.
Som ett förstapris efter gårdagens kamp mot stickor och strån.
Det är kramar, pussar och lite allmänt häng.

Ännu en i raden av alla sinnligt sköna helger vi har tillsammans.
Kärlek, humor, allvar och allt däremellan.

Helg med hockeyfinal och Melodifestival säger du kanske.

Jag säger helg som blir till dagar som räknas.