svåra inte till det

tänk att man ska behöva stressa upp sig och göra så stor affär av vissa saker.
som att skaffa födelsedagspresent till morsan.
högtidsdagen är i morgon och i en vecka har jag gått och grunnat lite försiktigt på vad som kan tänkas vara en bra present.
nu, när det verkligen börjar dra ihop sig, har jag känt hur smådesperationen smyger sig på och sitter på min axel med ett litet varggrin.

således var dagens lunchuppdrag att stämma i bäcken och lösa problemet.
att påstå att jag var fylld av optimism när jag gav mig ut i den smällkalla snöblandade (!) blåsten skulle verkligen vara att försköna sanningen.
tankar kom och gick.
ingen lyckades passera mitt nålsöga.
och, eftersom jag är man så sjönk naturligtvis modet och fantasin som en sten.

räddningen fanns 35 mil bort.
hos den älskade A.
efter bara någon minut hade hon tänkt ut en genialisk lösning och lotsade mig med fast stämma till rätt avdelning på stora varuhuset.
fem ( 5! ) minuter senare stod jag med det som får bli presenten i näven och såg ut som ett fån.
mest för att det gått så lätt, med lite kvinnlig hjälp och fantasi.

nu ligger ett prydligt inslaget paket i en påse i ett hörn här och ser belåtet ut.
själv sitter jag nöjd och pustar ut.
fylld av beundran och tacksamhet till den kvinnliga list och fantasi som hjälpt mig ur knipan.

för man ska ju inte svåra till det.
eller hur?